Betyg och 1984
december 2, 2008Jag tänkte egentligen skriva om hur EU i rask takt marscherar in i ett kontrollsamhälle som får 1984 att verka som en loj morgondröm. Men jag är fortfarande i förnekelsestadiet och väljer istället att skriva lite om en artikel i Metro. Själva texten i artikeln är lite vinklad men själva bilden de illustrerar artikeln med får mig att rysa. Att omdömena är/blir offentliga vrids till något fruktansvärt och integritetskränkande. Bilden är i sig oehört vinklande och det är trevligt att se att omröstningen trots detta visar att mer än hälften är positivt inställda till tidiga omdömen och betyg.
Det finns alla anledningar i världen att införa tidiga betyg och omdömen i skolan. Elever och föräldrar får en chans att tidigt se om eleven riskerar att inte klara målen i skolan och eventuellt få en uppförsbacke i sitt resterande liv. Men det allra viktigaste är att dessa tidiga kontrollstationer kan visa om en elev har svårigheter med läs och skrivförståelse. Och -ALLT- i vår värld är beroende av att man kan läsa och skriva. Utan ett språk kan du inte agera i vårt samhälle. Ju större problem du har med språket dessto större problem kommer du att ha med allt annat. ALLT. Forskning visar att ju tidigare man kan upptäcka dessa problem dessto bättre kommer allt stöd fungera. Det är inte bara några heltokiga medelåldersmän med efternamn som börjar med b som vill ha tidiga betyg, det är också professorer i Integrativ medicin vid instutitionen för klinisk neurovetenskap (Karolinska Institutet) som anser detta.
Diskutera gärna -HUR- betyg och omdömen skall förmedlas och användas, eller -HUR- sekretessen skall se ut runt betyg och omdömen men gör inte misstaget att kasta ut betyg och omdömen i skolan för att det finns en risk att de skall verka skadligt (om de används utan eftertanke och omsorg).
För att återkomma till de nya förslagen på lagar från eu och riksdag tänkte jag avsluta med en parafras av Martin Niemöllers underbara dikt ”Först kom de…”:
I Europa beskar de först friheten att tänka och kommunicera för att skydda länderna från terrorister, och jag protesterade inte för jag var inte en terrorist.
Sedan beskar de friheten att tänka och kommunicera för att jaga de som gjorde brottsliga handlingar via internet, och jag protesterade inte för jag gjorde inget brottsligt via internet.
Sedan beskar de friheten att tänka och kommunicera för att jaga de som laddade ner illegal musik och film, och jag protesterade inte för jag laddade inte ner illegal musik och film.
Sedan tog de helt ifrån mig friheten att tänka och kommunicera fritt, och då fanns ingen kvar som kunde protestera.
Jag tänker rösta på Piratpartiet till EU.
Många missförstånd klaras ut så snart päron slipper klander för otillräcklig äpplighet 
Jag tror på att göra screeningar i skolklasser redan när de befinner sig i åk 1, för att fånga upp individer som kan komma att få större problem med läsning och skrivning. Många upptäcks i dagsläget inte förrän i 10-11 års ålder, ibland även senare än så. Det är en dålig sak. Däremot så tror jag inte att man nödvändigtvis behöver börja med betyg redan i den åldern, och att förespråka betyg för att fånga upp individer som kan ha läs- och skrivsvårigheter är inte en helt solklar och lysande plan. Det känns mest som en dålig ursäkt för att rättfärdiga tidiga betyg när man drar upp det som ett argument. Ska man fiska ut de som har sådana svårigheter skall fokus läggas på just det, och då kan man falla tillbaka på den sortens tester som är utformade speciellt för att identifiera de individerna. De finns. Det är så mycket annat som skall räknas in i betygsättning att det näppeligen kan användas som argument… sade logopedstudenten… ;)
Jag tror nog mera på att använda betyg. En screening i första klass är givetvis bra men med invandrare och runtflyttande är det bättre att ha ett återkommande system för att upptäcka de som faller bakom. Det har inte bara med läs och skrivsvårigheter att göra det har också med kunskap, koncentration och bildning att göra. Det måste funderas mera kring vad ett betyg/omdöme är och vad det skall ha för funktion.
Och med tanke på den enorma panik mina elever har i årskurs åtta inför sina första betyg så borde man verkligen börja tidigare med detta så att eleverna vänjer sig och inte upptäcker att de blir underkända efter flera år. Givetvis är det inte bara betyg här, vi lärare måste kommunicera bättre med föräldrar och elever om detta. En betygssituation känns för mig enklare och smidigare.
Nu var det å andra sidan främst argumentet att lokalisera läs- och skrivsvårigheter som jag störde mig på, och det kan ej heller appliceras på tvåspråkiga, då problematiken kring LoS där är ofantligt mycket större och i mångt och mycket ett hittills outforskat fält. Så visst finns det många bra argument för tidiga betyg, men dra för all del inte in läs- och skrivsvårigheter. För elever som faktiskt har de problemen är det en bra sak att betygen kommer så sent som de gör, då de ofta hinner bli diagnosticerade och få lämpliga kompensatoriska åtgärder insatta innan dess att de börjar betygsättas. Det är många som kommer till logoped för utredning då de går i femte klass, och om lämpliga åtgärder sätts in då hinner många komma ikapp sina klasskompisar i kunskapsinhämtandet innan betyg börjar ges.
Intrycket jag har fått från specialpedagoger jag träffat och föreläsare jag har haft är det långt ifrån alla som ”hittas” varken i åk1 eller åk5. Det diskuteras om att börja utbilda specialpedagoger till gymnasiet samtidigt som lärartidningar har med en artikel eller två om hur olika förskoleklasser arbetar med bedömningssystem för LoS problematik. Resurserna, som alltid, ställer till det. Optimalt hade varit med en logoped per visst antal elever anställd på skolorna.
Skolan jag är på har en screening i sjuan (högstadiedelen av skolan, vet ej vad som händer på lågstadiet) och de som ligger sämst till får utredning förutsatt att målsman går med på det, medan de som i varierande grad klarar sig mellan dåligt till nästan hyggligt får plats och stöd i mån av tid och resurser (och målsmans godkännande).
Jag märker att en del av vår utbildning just nu handlar om språk och språkutveckling med en betoning på de tidiga åren för att jobba med, stärka och hitta de med LoS problematik. Jag tror fortfarande att många och tidigare betyg och omdömen skulle vara en ofantlig hjälp. Om inte annat ger det målsman ammunition att gå till skolstyrelse med för att smälla skolan på fingrarna om stödet är otillräckligt.
Och när min handledare som också är specialpedagog pratar om att det i skolan är ca 25% av eleverna som har LoS problem börjar jag undra om det inte är ett strukturfel i skolan och pedagogernas värld och kanske inte ett specifikt problem för eleverna. Det är för många, känner jag, som har dessa problem.
Mycket mera kraft borde satsas i skolorna på att få eleverna att läsa och skriva. Skönlitterärt som facklitterärt. Martin Ingvar sa något jag tyckte var tänkvärt på dysleximässan i malmö, fritt citerat: Det är de som har läs och skrivproblem som skall läsa och skriva mest i skolan, inte de som klarar sig fint.