Hur tar vi hand om våra barn?

Kungen skall svara dem: ‘Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

[Matt 25:40, 1917 års översättning]

Likt Christer Magister har jag också via SVD hittat till P1’s program om Elin. Det är inte en historia med ett lyckligt slut utan en genomgång av en händelse med dödlig utgång som förmodligen hade kunnat ändrats närsomhelst om någon bara hade lyft på huvudet och sett Elin. Christer har tydligen själv haft en liknande elev och även om jag inte jobbat i skolan än har jag haft en liknande situation som scoutledare. Men det är inte detta jag har tänkt att skriva om, utan hur vi tar hand om våra barn.

En rapportör till FN har skrivit en rapport om hur flyktingar tas hand om. Hennes slutsatser fick aftonbladet att skriva följande:

I varje givet ögonblick dygnet runt letar cirka 750 000 pedofiler runt på internet efter barnpornografi eller offer i riktiga livet, enligt en ny rapport till FN.

”Antalet bilder av sexuellt utnyttjade barn blir inte bara fler utan också allt mer chockerande”, hävdar Najat Maala, nyutnämnd och obetald specialrapportör till FN för frågor om barnprostitution och barnpornografi.

Aftonbladet

Bakom denna till synes skrämmande rapport och artikel döljer sig dock något enligt mig mycket vidrigare. För en genomgång av rapporten och tidningarnas rapportering så rekommenderar jag er att läsa Oscar Swartz två postningar om ämnet; Barnporr del 1 och Barnporr del 2.

I korthet kan man säga att i stort sett ingen siffra stämmer i rapporten och att våra svenska tidningar inte ens har lyckats stava rapportörens namn rätt. Men det ligger en djupare tragedi bakom detta som också Oscar Swartz pekar på. Genom att låta idealla organisationer, som t.ex Ecpat, okritiskt stå för sanningen riskerar vi att aldrig få någon klarhet om barnporr.

Det finns barnporr på internet. Att påstå annat vore någorlunda barockt och världsfrånvänt. Kan något digitaliseras kommer det tillslut att finnas på internet. Men barnporr finns inte överallt. Såsom i ”verkligheten” såsom på internet. Vi behöver inte värja oss för floder av barnporr när vi handlar på Willys lika lite som att barnporren väller fram såfort man surfar utanför hotmails gränser.

Men dessa uppblåste låtsassiffror från kristna moralistiska grupper med ett klart ekonomiskt intresse hjälper inte. Rapportören skriver till FN att:

”35. As of 19 April 2009, the National Centre on Missing and Exploited Children (NCMEC) in the United States, had since its creation in 1998, identified 592,044 out of a total of 681,275 sites as child pornography sites.”

Var kommer dessa siffror ifrån? NCMEC har ett formulär på sin hemsida där man kan fylla i en misstänkt webadress. Man skriver också vilken slags sida man tror det är; barnmisshandel, sexhandel eller barnporr. Dessa siffror visar alltså att formuläret på deras hemsida har använts 592044 gånger för att rapportera en misstänkt barnporr sida sedan 1998. Huruvida dessa 592044 misstänkta sidor faktiskt innehåller barnporr vet ingen. Det kan vara en sida som 592044 olika personer har anmält.

Den enda fakta vi har är alltså skrämselpropaganda som ingen bör ta på allvar. Och där kommer problemet. Så länge vi oroar oss för aftonbladets 750 000 dygnet runt surfande pedofiler kan de riktiga pedofilerna fortsätta med sin verksamhet. På låsta sidor, på hemliga forum eller via uppringningsklienter i stil med 80-talets BBS’er. De ideella organisationerna driver ett korståg mot tecknad porr, fetish och porr inspelad med aktörer över 18 som låtsas vara tonåringar med pöbeln ivrigt påhejande från aftonbladets propagandaartiklar. Och under tiden lider barn. Barn som Elin som ingen ser. Barn som Josef Fritzl’s dotter och barnbarn. Barn som utnyttjas av vuxna. Barn som utnyttjas av de som skall ta hand om dem. Barn som vi aldrig kommer att kunna rädda sålänge som vi okritiskt sväljer vad tidningar och organisationer skriver för att få ökade anslag.

Vi måste ta reda på hur det egentligen ser ut. Och sedan skall vi bekämpa detta. För varje barn som dör, dör mänskligheten. För varje barn vi kan rädda, räddar vi mänskligheten. Jag vill göra en skillnad, jag vill påverka världen i en positiv riktning. Därför läser jag till lärare.