Hur tar vi hand om våra barn?

Kungen skall svara dem: ‘Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

[Matt 25:40, 1917 års översättning]

Likt Christer Magister har jag också via SVD hittat till P1’s program om Elin. Det är inte en historia med ett lyckligt slut utan en genomgång av en händelse med dödlig utgång som förmodligen hade kunnat ändrats närsomhelst om någon bara hade lyft på huvudet och sett Elin. Christer har tydligen själv haft en liknande elev och även om jag inte jobbat i skolan än har jag haft en liknande situation som scoutledare. Men det är inte detta jag har tänkt att skriva om, utan hur vi tar hand om våra barn.

En rapportör till FN har skrivit en rapport om hur flyktingar tas hand om. Hennes slutsatser fick aftonbladet att skriva följande:

I varje givet ögonblick dygnet runt letar cirka 750 000 pedofiler runt på internet efter barnpornografi eller offer i riktiga livet, enligt en ny rapport till FN.

”Antalet bilder av sexuellt utnyttjade barn blir inte bara fler utan också allt mer chockerande”, hävdar Najat Maala, nyutnämnd och obetald specialrapportör till FN för frågor om barnprostitution och barnpornografi.

Aftonbladet

Bakom denna till synes skrämmande rapport och artikel döljer sig dock något enligt mig mycket vidrigare. För en genomgång av rapporten och tidningarnas rapportering så rekommenderar jag er att läsa Oscar Swartz två postningar om ämnet; Barnporr del 1 och Barnporr del 2.

I korthet kan man säga att i stort sett ingen siffra stämmer i rapporten och att våra svenska tidningar inte ens har lyckats stava rapportörens namn rätt. Men det ligger en djupare tragedi bakom detta som också Oscar Swartz pekar på. Genom att låta idealla organisationer, som t.ex Ecpat, okritiskt stå för sanningen riskerar vi att aldrig få någon klarhet om barnporr.

Det finns barnporr på internet. Att påstå annat vore någorlunda barockt och världsfrånvänt. Kan något digitaliseras kommer det tillslut att finnas på internet. Men barnporr finns inte överallt. Såsom i ”verkligheten” såsom på internet. Vi behöver inte värja oss för floder av barnporr när vi handlar på Willys lika lite som att barnporren väller fram såfort man surfar utanför hotmails gränser.

Men dessa uppblåste låtsassiffror från kristna moralistiska grupper med ett klart ekonomiskt intresse hjälper inte. Rapportören skriver till FN att:

”35. As of 19 April 2009, the National Centre on Missing and Exploited Children (NCMEC) in the United States, had since its creation in 1998, identified 592,044 out of a total of 681,275 sites as child pornography sites.”

Var kommer dessa siffror ifrån? NCMEC har ett formulär på sin hemsida där man kan fylla i en misstänkt webadress. Man skriver också vilken slags sida man tror det är; barnmisshandel, sexhandel eller barnporr. Dessa siffror visar alltså att formuläret på deras hemsida har använts 592044 gånger för att rapportera en misstänkt barnporr sida sedan 1998. Huruvida dessa 592044 misstänkta sidor faktiskt innehåller barnporr vet ingen. Det kan vara en sida som 592044 olika personer har anmält.

Den enda fakta vi har är alltså skrämselpropaganda som ingen bör ta på allvar. Och där kommer problemet. Så länge vi oroar oss för aftonbladets 750 000 dygnet runt surfande pedofiler kan de riktiga pedofilerna fortsätta med sin verksamhet. På låsta sidor, på hemliga forum eller via uppringningsklienter i stil med 80-talets BBS’er. De ideella organisationerna driver ett korståg mot tecknad porr, fetish och porr inspelad med aktörer över 18 som låtsas vara tonåringar med pöbeln ivrigt påhejande från aftonbladets propagandaartiklar. Och under tiden lider barn. Barn som Elin som ingen ser. Barn som Josef Fritzl’s dotter och barnbarn. Barn som utnyttjas av vuxna. Barn som utnyttjas av de som skall ta hand om dem. Barn som vi aldrig kommer att kunna rädda sålänge som vi okritiskt sväljer vad tidningar och organisationer skriver för att få ökade anslag.

Vi måste ta reda på hur det egentligen ser ut. Och sedan skall vi bekämpa detta. För varje barn som dör, dör mänskligheten. För varje barn vi kan rädda, räddar vi mänskligheten. Jag vill göra en skillnad, jag vill påverka världen i en positiv riktning. Därför läser jag till lärare.

Upploppet

Igår sprang man då Upploppet. Jag kom inte sist, men det var inte långt ifrån. Två herrar sprang på längre tider än jag, varav åtminstone en hade åldern inne att aldrig behöva jobba mera i sitt liv. Nio minuter och trettiosju sekunder. Det är bättre kilometertid än när jag springer i vanliga fall och det kändes i halsen. Hade det bara varit att springa 1.66 km hade detta loppet inte varit så svårt, det är trapporna som dödar en. Tja… och de långa varven runt hela högskolan på plan tre och fyra hjälpte inte till. Men till nästa år är jag förmodligen mera tränad och vet hur jag skall springa. Jag gissar på att man vinner på att öppna lagom och sedan sträcka ut benen så mycket som man orkar mellan trapporna. Åtta minuter vill jag ha nästa år.

Till min glädje såg jag att man dessutom kunde lägga in sin tid på jogg’s träningsdagbok.

Här kan man läsa lite om loppet:

Sydsvenskan

Kvällsposten

Och här kan man hitta resultaten. Jag är löpare 138.

Resultatsida

Sidoämneskurser

Idag har jag varit hos syo’n och pratat sidoämnen. Jag skall ju läsa Svenska och efter någon halvtimme hos Syo’n var jag dessutom anmäld till en grundkurs i Svenska, 1-60 poäng dvs ett år. Efter den kursen lär det nog bli fortsättningskurs i Svenska 61-90 poäng för att avsluta med en kandidatkurs i Svenska 91-120 poäng. Det blir två år allt som allt och det går inte att skynda på något sätt. Jag har dock korrekt behörighet och därför platsgaranti genom Malmö Högskola. Alla tre kurserna ges i Lund så jag funderar på att kanske relokera mig själv. Har lite kontakter vid Krishans Nation som kan komma väl till hands.

För jag funderar på en andra kandidatexamen. Jag blir ju fil kand i svenska efter dessa två år, men om jag förutom detta läser Svenska 2 kan jag bli fil kand också i det. Grundkurs för svenska som andraspråk 1-30 poäng ges vid Lunds universitet och det är en halvfartskurs som går på eftermiddagar/kvällar. Det går alltså jättebra att lägga samtidigt som min ordinarie utbildning i Svenska. Under mitt andra år i Lund kan jag då läsa kandidatkurs i Svenska som andra språk (riktigt varför denna fil kand bara är 60 poäng vet jag inte). Jag kan alltså fixa 60 poäng extra under två år och samtidigt få en dubbel fil kand i svenska. Jag måste bara fixa att plugga 150%. Jag tror inte det är omöjligt och jag tror det är en väldigt intressant och viktig kurs. Inte bara för min framtida karriär där massa poäng i Svenska ser bra ut utan också rent didaktiskt eftersom språket är nyckeln till ALL kunskap. Med svenska två i bagaget borde jag kunna bli en lärare som kan göra en skillnad…. måste bara orka.

Jag har fram tills den 15:e oktober på mig att fundera och grunna. För grunna kommer det att bli. Hur hög takt klarar jag av? Hade det varit i Malmö hade jag tryckt ja på knappen och kört hårt. Den dagen jag tycker utbildningen håller en för hög takt i Malmö är dagen jag har fått en dubbelsidig stroke (därmed inte sagt att utbildningen här är dålig!).

Åsikter eller tankar?

Hösten är här

Det är jobbigt att ha en blogg som man inte har skrivit i på flera veckor. Jag skyller allt på att det händer mycket just nu. Kursen rivstartade och kör på i hundratio knyck, det har varit inspark och scouterna har börjat röra på sig. Lägger in lite bilder från hajken förra veckan i detta inlägg.

Kursen har som sagt börjat. Religioner i världen heter den och går lite osannolikt ut på att läsa om religioner i världen. De stora världsreligionerna Islam, kristendom, hinduism, buddhism, sikhism och judendom. Sikhism kommer att bli en nyhet för mig och det skall bli intressant att gå på den föreläsningen. Förutom själva religionerna så har vi givetvis en del utbildning i språkutveckling (vilket L påpekat är ett felaktigt ord då vi inte lär oss om språkets utveckling), genus och mediala produktioner. Det går verkligen undan och vi har en jäkla massa text att läsa och fundera över. Dels faktaböcker om de olika religionerna men också utdrag ur religiösa texter som koranen, bibeln, vedatexterna, mahayanasutra och toran. Det skall inte bara läsas, det skall kommas på något vettigt om det också.

Och mitt i allt detta slänger skolan på oss ett projekt att göra en film. Vår grupp, för självständiga arbeten gör man ju bäst i grupp >.>, skall dramatisera Gilgamesheposet så jag sitter och filar på ett manus vi kan utgå ifrån. Vi tänkte spela in allt i world of warcraft. Skall bli kul att se hur det blir. Annars kanske jag kan sno föräldrarnas DV kamera när jag är hemma nästa gång.

Förra helgen var jag ute med scouterna på hajk. Det var guldgrävarhajk. Jag var mesta delen i baslägret som sedermera blev C-lake City med saloon, fängelse, general store, bank och begravningsplats. Det var skitkul. Här kommer lite bilder.

hela hajken utspelade sig i Skäralid som är ett helt underbart område.

kaffe var något som nästan alltid stod och puttrade på en eld

hajkmatens två grundbultar, fläsk och matolja

vi jobbade i skift, dvs seniorscouterna gjorde saker och vi ledare vilade

vårt hotell

den lokala affären

indianhövdingen inväntar scouter att överfalla

mina scouter, överfallna av indianer

scoutledare vilar efter en hel dags vilande

kvällen slutade med en Clintanfilm ute i det fria

Lärde mig en hel del nytt om min kamera. Scoutkåren vi gjorde hajken tillsammans, Djupadal, hade en hel hög med fotointresserade ledare som tog sig tid att låna ut och förklara olika objektiv. Jag fick också reda på att jag visst kan ta kort med manuell skärpa och en massa massa annat. Jag ser fram emot fler hajker, och gärna tillsammans med Djupadal.