Sidoämneskurser

Idag har jag varit hos syo’n och pratat sidoämnen. Jag skall ju läsa Svenska och efter någon halvtimme hos Syo’n var jag dessutom anmäld till en grundkurs i Svenska, 1-60 poäng dvs ett år. Efter den kursen lär det nog bli fortsättningskurs i Svenska 61-90 poäng för att avsluta med en kandidatkurs i Svenska 91-120 poäng. Det blir två år allt som allt och det går inte att skynda på något sätt. Jag har dock korrekt behörighet och därför platsgaranti genom Malmö Högskola. Alla tre kurserna ges i Lund så jag funderar på att kanske relokera mig själv. Har lite kontakter vid Krishans Nation som kan komma väl till hands.

För jag funderar på en andra kandidatexamen. Jag blir ju fil kand i svenska efter dessa två år, men om jag förutom detta läser Svenska 2 kan jag bli fil kand också i det. Grundkurs för svenska som andraspråk 1-30 poäng ges vid Lunds universitet och det är en halvfartskurs som går på eftermiddagar/kvällar. Det går alltså jättebra att lägga samtidigt som min ordinarie utbildning i Svenska. Under mitt andra år i Lund kan jag då läsa kandidatkurs i Svenska som andra språk (riktigt varför denna fil kand bara är 60 poäng vet jag inte). Jag kan alltså fixa 60 poäng extra under två år och samtidigt få en dubbel fil kand i svenska. Jag måste bara fixa att plugga 150%. Jag tror inte det är omöjligt och jag tror det är en väldigt intressant och viktig kurs. Inte bara för min framtida karriär där massa poäng i Svenska ser bra ut utan också rent didaktiskt eftersom språket är nyckeln till ALL kunskap. Med svenska två i bagaget borde jag kunna bli en lärare som kan göra en skillnad…. måste bara orka.

Jag har fram tills den 15:e oktober på mig att fundera och grunna. För grunna kommer det att bli. Hur hög takt klarar jag av? Hade det varit i Malmö hade jag tryckt ja på knappen och kört hårt. Den dagen jag tycker utbildningen håller en för hög takt i Malmö är dagen jag har fått en dubbelsidig stroke (därmed inte sagt att utbildningen här är dålig!).

Åsikter eller tankar?

Hösten är här

Det är jobbigt att ha en blogg som man inte har skrivit i på flera veckor. Jag skyller allt på att det händer mycket just nu. Kursen rivstartade och kör på i hundratio knyck, det har varit inspark och scouterna har börjat röra på sig. Lägger in lite bilder från hajken förra veckan i detta inlägg.

Kursen har som sagt börjat. Religioner i världen heter den och går lite osannolikt ut på att läsa om religioner i världen. De stora världsreligionerna Islam, kristendom, hinduism, buddhism, sikhism och judendom. Sikhism kommer att bli en nyhet för mig och det skall bli intressant att gå på den föreläsningen. Förutom själva religionerna så har vi givetvis en del utbildning i språkutveckling (vilket L påpekat är ett felaktigt ord då vi inte lär oss om språkets utveckling), genus och mediala produktioner. Det går verkligen undan och vi har en jäkla massa text att läsa och fundera över. Dels faktaböcker om de olika religionerna men också utdrag ur religiösa texter som koranen, bibeln, vedatexterna, mahayanasutra och toran. Det skall inte bara läsas, det skall kommas på något vettigt om det också.

Och mitt i allt detta slänger skolan på oss ett projekt att göra en film. Vår grupp, för självständiga arbeten gör man ju bäst i grupp >.>, skall dramatisera Gilgamesheposet så jag sitter och filar på ett manus vi kan utgå ifrån. Vi tänkte spela in allt i world of warcraft. Skall bli kul att se hur det blir. Annars kanske jag kan sno föräldrarnas DV kamera när jag är hemma nästa gång.

Förra helgen var jag ute med scouterna på hajk. Det var guldgrävarhajk. Jag var mesta delen i baslägret som sedermera blev C-lake City med saloon, fängelse, general store, bank och begravningsplats. Det var skitkul. Här kommer lite bilder.

hela hajken utspelade sig i Skäralid som är ett helt underbart område.

kaffe var något som nästan alltid stod och puttrade på en eld

hajkmatens två grundbultar, fläsk och matolja

vi jobbade i skift, dvs seniorscouterna gjorde saker och vi ledare vilade

vårt hotell

den lokala affären

indianhövdingen inväntar scouter att överfalla

mina scouter, överfallna av indianer

scoutledare vilar efter en hel dags vilande

kvällen slutade med en Clintanfilm ute i det fria

Lärde mig en hel del nytt om min kamera. Scoutkåren vi gjorde hajken tillsammans, Djupadal, hade en hel hög med fotointresserade ledare som tog sig tid att låna ut och förklara olika objektiv. Jag fick också reda på att jag visst kan ta kort med manuell skärpa och en massa massa annat. Jag ser fram emot fler hajker, och gärna tillsammans med Djupadal.

This just in…

Innan mitt betyg blir på riktigt måste VFT’n betygsättas, men jag har fått ett preliminärt VG för vårens första kurs. Najs.

Så med ett VG på nuvarande kursen (håll tummarna) har jag fixat högsta betyg på alla kurser under mitt första år. Det betyder inte ett skit egentligen (framtida jobbsökarvis) men jag är glad att jag inte har slappat av utan kört hårt.

Sparka på de som ligger ner

Läser i BLT att skolan skall spara genom att säga upp lärare. Vikande elevunderlag är anledningen enligt politikerna. Facket säger att så är inte fallet. Då är det bara att låta förhandlingskarusellen starta. Det som gör mig lite putt dock är vilka det är man sparar på.

Det rör sig om två lärare som går i pension och inte ersätts, samt tre tjänster till, varav två som jobbar på skolans resursstöd och hjälper elever som inte når målen. Var de övriga tjänsterna finns har inte pekats ut.

Om lärarna har lika stora klasser som jag har i Landskrona har de alltså 2.4 elever med läs- och skrivsvårigheter i varje klass, förmodligen någon med dyslexi. Ytterligare dubbla det antalet har förmodligen koncentrationssvårigheter. För dessa elever är just resursstödet deras chans att nå godkänt målet inom skolan. Dessa elever har förmodligen också gemensamt att de är killar och riskerar att bli ”stökiga” ju äldre de blir.

Att inte ha godkända betyg från skolan gör det svårt att få någon form av meningsfull sysselsättning som vuxen och jag gissar på att mackar och godisbutiker i närområdet gnisslar tänder när de ser framför sig vad elever utan stimulation och motivering kommer att göra.

Att budgetbalans går före forskning, tillgänglig kunskap och förebyggande arbete är en styggelse var det än händer, men mera så på områdena vård, skola och omsorg.

BLT

En vecka med mycket att göra

Imorgon är det sista utvecklingspsykologipasset för denna termin. På fredag skall vår tematiska lektionsplanering lämnas in till språkutvecklingen. Nästa vecka avrundas med en tenta på i stort sett allt annat denna termin. Religionshistoria med fokus på myter, riter och symboler. Igår hade vi redovisning av källtexter och källanalys.

Det är mycket just nu. Och på detta skall jag också bli klar med min lektionsplanering till VFT inklusive instuderingsmaterial och prov. Och precis efter VFT’n kommer vårlägret med scouterna där jag är ansvarig från vår kår. Ja, och precis i skarven där kommer mamma på besök, men det är inget jobbigt, det är något jag ser fram emot.

Så… full fart. Men istället för att plugga så städar man naturligtvis. Man kan ju inte plugga förrän lägenheten skiner. Jag tror det är en naturlag.

Litteraturseminarium

Vi har litteraturseminarium nu snart. På boken Religionsvetenskap – En inledning. Jag är lite nervös för jag har inte läst boken. Well, jag har läst det mesta av boken men inte allt. Nu är jag dock med största sannolikhet nervös helt i onödan, även på mina värsta dagar skulle jag kunna snacka tillräckligt mycket skit för att klara mig. Och för att vara lite självförhärligande så är inte ”motståndet” det farligaste i världen.

Men jag oroar mig för att det är en del att läsa och jag vill inte bara glida igenom utbildningen. Jag vill göra allt så bra som jag kan göra det trots att det stora mertalet av mina klasskamrater nöjer sig med ett G. Jag vill inte ha ett G, jag vill inte göra precis så mycket man måste för att klara sig och inget mera. Jag siktar på högsta betyg. Jag siktar på att göra mitt allra bästa (oavsett om nu detta blir ett G, VG eller MVG). Det viktigaste är att inte slacka av. Att inte förlita sig på min allmänkunskap, snabbtänkthet och skitsnackförmåga.

Jag har fått en del gliringar om mina genomskinliga mappar och verkar ses lite granna som klassens ordningsman. Men jag är inte ordentlig och strukturerad. Jag är bara livrädd att vakna en dag och ha misslyckats med utbildningen för att JAG inte gjorde tillräckligt. Att JAG har lyckats sumpa det när jag utan vidare (eller med möda) hade klarat av att sätta kurserna.

Jag vill inte bli en ok lärare, jag vill bli läraren som elever byter skolor för att få. Jag vill bli läraren som kan ta hand om de ”värsta” klasserna, läraren som tv-producenter ringer när Klass 9b drar igång igen. Inte för att jag vill se mitt ansikte på tv, eller för att jag vill ha en massa creds och respekt. Jag vill ge våra unga en chans att klara sig i samhället. Jag mådde skit under flera år bara för att jag inte visste vad jag ville göra och kände samhällets tryck att BLI NÅGON. Jag har svårt att tro att detta skulle ha blivit lättare.

Det finns så många elever som inte får chancen. Som sitter av sin tid istället för att komma ur skolsystemet med högt huvud. Det är inte viktigt att veta när Gustav II Adolf dog, eller vilken ordklass ”vacker” tillhör. Det viktiga är att ha med sig en känsla av värde och en allmänbildning. Att kunna se samband och trivas med den man är. Och skall jag få en chans att göra denna skillnad måste jag få min utbildning. Och för att få välja mina egna klasser måste jag vara grymt duktig.

Jag är fortfarande förbannad att jag inte kan läsa specialpedagogik nu utan måste vänta tills jag har varit aktiv lärare ett tag. Jävla system!

Såsom i himmlen så ock på jorden

Läser med intresse i DN om en rymdkatastrof (katastrouåph som vi skulle säga här nere) som inte riktigt hände och slogs av hur beslutsfattare alltid verka sitta skitlångt från verkligheten. I fallet med rymdkatastrofen handlar det om en rymdskyttel vid namn Atlantis som 1988 sköts ut i rymden. Det ville sig inte bättre än att lite isolering träffade skrovet på väg upp och drog med sig 700 värmeskyddande plattorna man så gärna vill ha intakta på väg ner i jordens atmosfär.

NASA hade tydligen sett detta ske på väg upp men väntade tills nästa dag med att roa besättningen med nyheten. Besättningen får i uppdrag att koppla fast kameran på robotarm och ta lite kort på skadan. Till sin glädje ser astronauterna att skadan är enorm.

– Jag glömmer aldrig när vi hängde ut robotarmen under den högra vingen och sedan rörde den mot det område som hade skadats, berättar Robert Gibson. När vi tittade på skadan sa jag till mig själv, ”vi kommer att dö”. Det var så mycket som var skadat.

När de skickar ner bilderna till NASA måste de komprimera och kryptera, så att inte det stora stygga ryssen skall läsa deras mail, så NASA får lite taskiga bilder med låg upplösning. Typ mobilkamerafestbiler, tänk facebook. NASA funderar ett tag och kommer sedan på att detta var ju ingen fara. Man kan tänka sig att cheferna lättat tog en kopp kaffe och skrattade åt hur illa det kunde (och var!) vara.

”Vi har tittat på bilderna och det är inget problem. Skadorna är inte så svåra,” hälsar NASA.

Den sjätte december landade Atlantis och Robert Gibson hade förberett ett litet gubbigt argt tal han skulle hålla för NASA om skytteln skulle brinna upp. Han hade bara 60 sekunder på sig om elden tog sig igenom, tippade han.

Så, det var vad som händer i rymden och vad har detta med den blivande lärarens vardag att göra?

Jo serrö, för det är såhär det går till. Inte för att killarna i Atlantis hade så värst många val. De kunde antingen landa (och potentiellt dö) eller stanna kvar i rymden och dö. Men på skolan där jag praktiserar har beslutsfattare högt ovanför själva skolan stoppat in några förskoleklasser på lågstadiet. Detta leder naturligt till att det blir utrymmesbrist då skolan inte har lokaler till detta. För att lösa detta dilemma flyttar ledningen helt sonika upp sjätteklassarna till högstadiet, där finns ju plats…

Så vad är fel med detta? Jo serrö. Sjätteklassare är inte riktigt mogna för högstadielivet. Kolla själv med forskningen om ni vill, jag rekomenderar Erichsson och Piaget (eller ja, inte egentligen för de är skittråkiga gamla gubbar). Så vad som händer är att sjätteklassarna snabbt fattar att de hänger med de stora kidsen nu så att de gör sitt bästa att vara tuffa själva. Från att ha varit förbjudet att äta godis drar de till Konsum och tjackar socker. Från att ha haft en lärare som haft koll på dem hela tiden har de nu massa olika med en eller två mentorer som fyller i papper varje gång något händer och slänger iväg ett mail till föräldrarna.

Det går åt helvete. Hade beslutsfattarna frågat skolan hade de vägrat. Hade de läst litteraturen hade de vetat att uppdelningen mellanstadie och högstadie är vald av en anledning. Det är en jävla skillnad mellan elva nånting och tretton. Men från kommunhuset ser man ju inte hur ett helt år försvinner ner i lektioner där lärarna mest agerar lägervakter och etik och moralföreläsare.

DN artikel om rymdkatastrofen

Ny livsfarlig drog

Hittat via Svensson.

En forskare i england har hittat en drog som är mycket farligare än Ecstasy. Drogen/problematiken heter ”equasy”. Så här beskrivs det i forskningsrapporten:

“what is equasy? It is an addiction that produces the release of adrenaline and endorphins and which is used by many millions of people in the UK including children and young people. The harmful consequences are well established – about 10 people a year die of it and many more suffer permanent neurological damage as had my patient. It has been estimated that there is a serious adverse event every 350 exposures and these are unpredictable, though more likely in experienced users who take more risks with equasy. It is also associated with over 100 road traffic accidents per year – often with deaths. Equasy leads to gatherings of users that often are associated with these groups engaging in violent conduct.”

Så vad är det för ny farlig drog? Well, drogen är inte så ny, det handlar om hästsport. Hästsport är alltså, sett ur ett samhällsperspektiv, farligare än Ecstasy. Skallskador, trafikskador, utbrändhet och inte minst miljöskadorna (metangas) är alla farligare än drogen XTC.

Nu tror jag inte att forskaren, David J Nutt, på allvar säger att vi bör förbjuda hästsport eller för den delen legalisera ecstasy. Däremot är det ett utmärkt inslag och nytt perspektiv på samhällsfara vs samhällsnytta i drogdebatten. Hash, amfetamin och ecstasy kan förmodas vara ett mindre problem sett från samhällets sida än alkohol. Vi kanske skall omvärdera varför vissa saker är förbjudna och varför andra inte är det.

Själv tror jag inte att Ecstasy och andra droger är något positivt, men jag tror inte på att förbjuda saker av fel anledningar. Ändamålen helgar inte medlen och om man förbjuder något på felaktiga eller tvivelaktiga grunder kommer det nog att leda till en urholkad förståelse för problematiken och lagarna. Utmärkta exempel är väl FRA och IPRED lagen. Det är fel att inte göra rätt för sig vad gäller upphovsrättsligt material likväl som det är sunt förnuft att ha ett vaksamt öga på vad som händer i omvärlden. Men om man beslutar något utan att ta hänsyn till alla faktorer riskerar man att misslyckas. Jag riskerar hellre terroristattacker än att leva i en kontrollstat ala 1984, och jag förstår inte varför budbärarimmunitet och brevsekretessen skall avskaffas bara för att en industri skall slippa ta förändra sig med tiden.

Att göra rätt med ”fel” avsikter och fakta är lika farligt som att göra fel med ”fel” avsikter och fakta.

På Inslag.se kan man dessutom läsa en kort novell om en ev. framtida lyckad narkotikabekämpning. Underbar läsning.

Just det ja, jag fick VG (högsta betyg) på min senaste kurs. High Five!

Folkpartiet uttalar sig om kunskap

Folkpartiet tycker inte att vi skall lära ut ämneskunskaper på hemspråk längre. Inte för att jag visste att vi gjorde det. Tydligen pågår några småprojekt där man bland annat lär ut matematik på hemspråket för elever som inte är så bra på svenska. Enligt folkpartiet själva är forskningen på området inte entydig, förutom att pedagogens egna kompetens är den viktigaste faktorn i elevens kunskapsbyggande.

Detta withstanding vill alltså folkpartiet att man skall sluta med utbildning på modersmål (hemspråk) där eleverna kan ha problem med själva ämnet på svenska. Själv tycker jag att det är självklart att alla lärare har en kompetens i svenska vid sidan om sina andra ämneskunskaper. Jag tänker läsa Svenska som andraspråk för att lära mig mera om problematiken och vilken didaktik/pedagogik som kan användas.

Men att politiskt välja att avsluta ett pågående projekt för att politikerna känner att det är fel är så uppåt väggarna som det kan bli. Varför inte låta dessa projekt gå sin gilla gång och sedan utvärdera dem. Kan det kanske vara så att elever som blir bättre på matematik, oavsett om det är på svenska eller hemspråk, också kommer att bli bättre i skolan i övrigt. Kan det vara så att en ökad kunskap i ett ämne ger glädje och självförtroende nog att tackla andra svåra ämnen, tex svenska?

Jag blir lite mörkrädd för politiker som uttalar sig om saker som inte ens forskarna har ett svar på. Ett parti som röstar för allmän avlyssning av det svenska folket, lagring av kommunikationsinformation och privata husransakningar har väldigt lite förtroendekapital kvar, att bränna det sista på att stänga dörren för en potentiell bättre skola är ju som att skjuta sig själv i foten.

Inför politikerlegitimation. Fyra år på högskola med forskningsanknyten utbildning för att få sitta i riksdag. Halvårs komvuxkurs för kommunpolitiker.

Jag är inte den enda som är skeptisk.

Det är viktigt att känna till sin historia

Häng med är ni snälla för detta kommer att vara en lite omständigt inlägg.

Min broders fästmö (get married already!) har postat ett blogginlägg om en ”hunk” vid namn Mark Harmon. Hennes inlägg har rubriken ”Mark, oh Mark!” vilket osökt fick mig att tänka på eurodisco kungen Mark Oh från tyskland. Så givetvis grävde jag fram hans underbara ”Tears Don’t Lie” från 1995 för att dels njuta av låten men också för att skriva en kommentar att just Mark Oh helt klart är vackrast och underbarast.

Lyssnings- och tittningsanvisning: Njut av den totalt intelligensbefriade texten, stulen från en gammal tysk schlagerdänga från sextiotalet, lägg också märke till den underbara nittiotalsestetiken. Bombarjacka light, crewcut och örhängen i båda öronen. Kärleksobjektet i filmen är klädd som Askungen och mentorn är som tagen från American Ninja IV.

Ok, jag sitter alltså på youtube och lyssnar på min uppväxt och då börjar man såklart klicka vidare. Jag vet att Mark Oh har gjort mycket annan skit, förlåt, musik så det kan ju aldrig skada att lyssna/titta. Han har bland annat gjort en remix på Tears Dont Lie 2001 som innehåller mera dansanta beats och massor med i stort sett nakna kvinnor i videon, ni får google den själv om ni är intresserade.

Men jag fastnade för en remake på ”When The Children Cry”.

Och det allra roligaste kom när jag började läsa kommentarerna till videon. Lite tyska om att låten är Gänsehaut och Super Toll, men så kommer det underbara.

”Why Mark Oh? White Snake did this song.. its only they who make it good.. sorry Mark”

Notera särskrivningen. Men det härligaste med detta, förutom att någon direkt gör jämförelsen att orginalet på något sätt skulle vara upphöjd till kanon och alla som försöker sig på att göra om / tolka bara skall lägga sig ner och dö, helst i egengrävd grav, är svaret på kommentaren.

”Not Whitesnake! The Original is from White Lion!”

Notera den korrekta stavningen och den stora begynnelsebokstaven på Original. Man måste kunna sin historia när man kritiserar något. Det är inte bara Whitesnake som gör låten bra, faktum är att vad jag kan se på wikipedia har de aldrig framför låten. Det är som den svarande kommenteraren säger. Det är White Lion. Här är förresten originalet:

Ok. Vad har vi lärt oss av detta? Man måste kunna sin historia, annars riskerar man att göra bort sig fullständigt, och kanske värre, få sina i övrigt bra argument torpederade av sitt faktamisstag.

Jag är rätt säker på att Mark Oh inte gör musik av samma anledning som White Lion gjorde musik back in the days (splittrades 1991, fyra år innan Mark Oh slog igenom). Eller ja, de kanske båda gör det för kvinnor och droger :). Men jag kan uppskatta Mark Oh’s variant. Den är lättdansad och alla kommer att känna igen låten. White Lions original skulle nog dansresturangernas besökare också känna igen, men den riskerar att sänka tempot något rejält och därmed förfela hela tanken med danspalats och discjockeys.

Detta gäller för övrigt det allra mesta i vår värld. Man får gärna tycka vad man vill om folk och företeelser. Men även om man är en djupt troende kristen eller muslim så var Jesus av den rådande makten utmarkerad som en bråkstake och terrorist och Muhammed var en köpman som gifte sig till pengar. Att ändra på historien eller förneka den kan bara leda till bekymmer.

*** *** ***

I min bekantskapskrets har det ofta diskuterats detta med original och covers. Folk både från höger och vänster, liberaler som kommunister, troende som agnostiker har med passion och glöd argumenterat för antingen Trent Reznors original eller Johhny Cashs cover på ”Hurt”. Jag envisas, med en dåres envishet, att Nine Inch Nails (Trent Reznor) gör den bäst. Han har den rätta smutskänslan på låten och texten. Men det förtar inte Johnny Cashs variant. De båda varianterna förstärker varandra. Tillsammans är de så mycket mera än var och en för sig.

Johnny Cash ser tillbaka på ett liv av smuts, medan Trent är mitt i skiten. Låten blir mångfacetterad. Ju flera artister som behandlar samma tema dessto mera definierat blir det, dessto tydligare blir det. Det är ointressant att prata om original och covers som om den ena skulle vara bättre än den andra, då de sällan förtar något från varandra.

Här får ni dem i ”fel” ordning. Först Johnny Cash, avskalat och enkelt. Oerhört fyllt med känslor. Sedan med Nine Inch Nails, en version från en live spelning. Lyssna och njut av publikens respons och medsjungande efter raderna ”you are someone else, i am still right here” vid 03:08.